När livet faktiskt återvänder...

 
 
 
Helsikes vad klyshigt det där lät men det är så det känns.
Hej förresten.
 
Vi har haft en vecka med bra nätter (peppar peppar)!
Pojkarna är äntligen friska från förkylning och hostan från helvetet.
Känner mig så himla mkt piggare redan.
Speciellt när jag kommer på mig själv när jag står vid bryggaren, vill jag verkligen ha kaffe?
 
Vardagen rullar på som ett i ett ekorrhjul, runt runt.
Nedkörda hälsenor (mina egna), grötskålar överallt och så sjukt många blöjbyten-  till evigheten och tillbaka.

Nästa statement kommer nog låta lite galet och hörreni, ta det med en nypa salt.
När jag känner mig någorlunda fräsch, får sova, har glada (och matglada) , pigga barn-
då får jag knäppa idéer och "önskningar".
Som ett tredje barn.
 
 Jag har såklart tänkt tanken på ett barn till.
Dessa tankar kommer alltid när jag mår bra och känner som ovanstående.
Den här känslan är rätt skön att flumma lite kring för jag vet att nästa dag (antagligen) är det som bortblåst. En kass natt och jag är en bitter morsa med alldeles för bred vagn på Ica som tar upp plats i de klaustrofobiska gångarna vid mjölkdisken/godisdisken. En morsa som inte bara ser trött ut utan är sliten, less, nerspydd och bokstavligen jagad till toadörren av två små blonda ligister i racerbilar. Som en jäkligt oglammig version av Fast and the Furious.. typ!

Idag var det en person på Ica, en kvinna i 40-års åldern som stod framför mig i kön som vände sig och stirrade på mig med stora ögon. Jag och min röda gigantvagn stirrade lika hätskt tillbaka. Något lågt blodsocker och kallt som fan ute var jag lite less just där och då.
Då säger människan ; " Jag är lite rädd för dig".
Tror hon syftade på min stora vagn som kom lite för nära hennes revir eller ngt.
Jag blev så paff att jag bara svarade "jaha".
Sånt där kan irritera mig så vansinnigt.
Blir hon rädd för en vagn kanske hon ska gå och prata med någon.
Okej, sidospår men tanten. Nu är jag back on track.
Tankarna på det tredje barnet kommer ofta också i samband med det obligatoriska bildbläddrandet i telefonen på grabbarna och på gravidmagen.
Vad mysigt det var när de låg i magen och jag kände sparkarna och fick se de så ofta på UL.
Det var en sån häftig resa att jag blir alldeles nostalgisk och blödig när jag vet att jag inte kommer uppleva det igen.
Skulle jag mot förmodan bli gravid i detta nu skulle det faktiskt bli fel fel och fel igen.
 
Jag vill jobba, åh vad jag vill jobba.
Gå upp på morgonen och fixa sig lite snygg för en gång skull.
Träffa folk, vara social. Inte prata bebisspråk dagarna i ända.

Ni som läst bloggen vet ju om att jag varit redo för jobb sen januari i år, he he..
Har pratat med min chef och min vikarie om en dag i juni för lite återkoppling och planer för hösten.
Nytt skrivbord är beställt och lite sånt.
Jag är så redo!
Kommer antagligen ett inlägg i slutet av juli när jag har jobbångest men det tar vi DÅ!
Ikväll ska jag iväg och fixa naglarna igen, den ultimata lyxen!

Nu ska jag fortsätta jaga mina barn som precis fick komma till gåstolarna, puh!
Det krockas, det jagas och det babblas!
Leo säger numera "pap pap pap". Mamma är som bortblåst.
Borta med vinden kanske... Haha, nej nu ska jag sluta.
 
Ha det fint allihopa,
/M

Kommentera här: