Brudbukett med våra färger..
Ja, hörreni.
Jag känner mig som en trasig skiva när jag pratar om bröllopet, jag upprepar samma saker hela tiden;
Att tiden flygit fram, speciellt sedan inbjudningarna skickades ut i början av april och hur jäkla lycklig jag är... och att allt ändå flutit på väldigt bra.
Jag ska inte ljuga. Det har varit jäkligt mycket att fixa.
Klänning, ring, skor, smycken, mat, tårta, program....färger, blommor....
Men det har varit värt varenda sekund. Jag har även fått ovärderlig hjälp från min syster och Helena.
Det har pratats mycket om bröllopet på mitt jobb, det har varit en het potatis nu när det börjat närma sig.
Vissa förstår nog inte varför jag lägger ner min själ i detta..
Bröllopet har betytt mer för mig än jag trodde. Jag har ALLTID dyrkat bröllop och mitt eget blev inget undantag givetvis. Jag tror det ändå krävs en viss personlighet för att tycka om bröllop så mycket som jag gör och allt runtomkring. Gudarna skall veta att vi kunde gjort mycket mer om vi säger så...
Man kan gå hur långt ner på detaljnivå om man vill och har tid.
Det är det som är det härliga med bröllop, att det kan se ut precis hur man själv vill, beroende på budget givetvis. Den styr mer än man tror och bröllop KOSTAR mer än man tror.
Men vi har sparat till detta så inget kom som en chock kan jag inte säga.
Träffade prästen idag och gick igenom det sista för kyrkan. Vi fick även öva på att säga "Ja", haha!
Pirrigt som tusan att vara i kyrkan.
Nerverna börjar komma kan jag meddela. Vaknar kl 7 och är klarvaken vilket inte hör till det normala...
Tobbe och jag ska inte sova ihop natten innan... så vi kommer ses när jag går nerför altargången.
JISSES! Måste komma ihåg och njuta av precis allt!
Bilder och massa annat kommer komma upp efter bröllopet givetvis.
/M
