0 Läs mer >>
 
 
Hej!
 
Sova. Sömn. Zzzzzz....
 
Vi matar grabbarna ca 8 ggr per dygn.. max.
Byter blöja varje gång, så minst 16 blöjor går åt per dygn.
Smaka på den du Pampers och Libero.
Vi kommer stötta er flera år framöver.
 
 
De har tack och lov börjat sova lite längre perioder än förut och har precis börjat "sova över" ett mål.
Sjuhelsikes trevligt att Tobbe och jag kan yppa andra ord till varandra än bajsblöja, synka, spya, matmängd, blanda ersättning, pysventil....charmigt va? ;)
 
Såhär såg gårdagen ut, med start på kvällen ska tilläggas;
 
Matade dom båda kl 20.15.
 
Lägger dom i sängen runt halv tio och de somnar direkt.
Så jäkla skönt och så ovanligt. De brukar vara så oroliga den här tiden på dygnet.
Jag och Tobias lägger oss såklart och sover nu med för att försöka få så mkt sömn vi kan.
 
Leo vaknar 00:50.
Jag byter blöja på honom och väcker Sam för att de inte ska hamna i otakt hela natten.
Byter på Sam.
Tobbe är nere och värmer mjölken.
Sam kräks en del efter han fått flaska.
Sam är fortfarande hungrig och jag ammar honom lite.
Spyr efter ett tag igen. Suck.
Behöver byta kläder på honom vilket vi gör. Spya både här och där.
 
Lägger dom sen i sängen.
Matningen i sig (med flaska) tar inte längre än kanske 20-25 min, då tar vi många pauser och försöker få dom att rapa.
Allt för att de inte ska kräkas så mkt.
Så ungefär tar matningen totalt en timme för att vi sitter med dom upprätt efteråt..
(Jag ammar en gång per natt kan man säga)
 
Lägger dom i sängen igen vid 2-tiden. De har svårt att komma till ro.
Rör sig mkt, gör konstiga ljud, gnäller osv...
Vi kan såklart inte heller sova då.
Sam tappar nappen några gånger och blir ledsen.
Kollar på klockan sista gången halv tre och då har de inte somnat.
Kanske somnar senast kl 3 tippar jag på.
 
Sam vaknar 05.40.
Går och byter blöja på honom.
Väcker Leo som sover skönt.
Byter blöja på honom med medan brorsan skriker för full hals i sängen. Tobbe värmer mjölk.
Ammar Leo.
Tobbe matar Sam med flaska.
Klara runt halv sju.
Barnen somnar om runt kl 7.
Jag ochTobbe är vrålungriga och passar på att käka frulle fast vi är trötta och hade gärna sovit en stund vi med.
Leo är hungrig igen vid 8 och jag ammar honom.
Tobbe lägger sig en stund med Sam som sover skönt...
 
 
Ja ni förstår. Det går runt runt hela tiden.
Det här- ska tilläggas var en BRA natt.
De har haft perioder då vi håller på såhär med tvåtimmars- intervaller.
 Vissa nätter när vi alltid måste byta kläder på ngn av dom då det kräks och kanske en rejäl bajsblöja som typ kräver en dusch...
 
Det här är rena rama semestern jämfört med hur det varit haha!
Dagarna se ungefär likadana ut. De har längre perioder när de är vakna och ligger och tittar.
Så söta att man smäller av. Tills det inte är lika kul att ligga i babygymet längre.
Har man tur hinner man plocka ur halva diskmaskinen iallafall.
 
De håller sig lite sämre på dagarna mellan målen men hellre att de sover längre på nätterna.
Mata, sova, bajsa, bada dom...och såklart, massa mys. De dagarna/tillfällena vi hinner.
Det är ju himlans trevligt att hinna äta ngt själv haha!
 
Tvättmaskinen går för runt och den dusch jag får själv är underbar!
Känner mig som en ny människa. Byter alltid om till "vanliga" kläder på morgonen.
Ogillar verkligen att hasa runt i mjukiskläder en hel dag. Inte min grej. Känns som jag aldrig vaknar.
Ibland slänger jag på lite smink i fejjan och vips så mkt piggare jag känner mig.
 
 
 
Idag är de två månader redan, våra små pärlor!
Finns inga ord för hur mycket vi älskar er.
 
Hörs snart igen!
/M
 
 
 
 
 
 
 

Jakten på sömnen!

0 Läs mer >>
 
 
 
 Hej på er!
 
Måste som många andra gånger, be om ursäkt. Har inte bloggat på över TVÅ månader,
Nu har jag dock haft ett jäkla bra ursäkt, haha!
Klämt ut dessa små guldpraliner som ni ser på bilden.
 
Två månader har (snart) gått. Två månader som mamma.
Här sitter jag, med två ungar som sover en armlängds avstånd från mig. Inte länge sen se låg i magen och allt var frid och fröjd.
Sitter och gungar Sam i babysittern och Leo snarkar i nestet, halleluja!
Kaffe och två kokosbollar har jag också lyckats klämma i mig. Socker och kaffe i sin bästa form och mamma är on top of the world. För en stund.
Känner mig lite mer stressad än vanlig nu när jag skriver, från ingenstans kan det gå från noll till hundra och det skriks och är allmänt missnöjt.
 
Hur ska jag lyckas summera den här tiden med ord. Det går inte.
Inte ens om jag försöker. Ni med barn förstår.
Ni med tvillingar förstår desto mer.
För hur man än vrider och vänder på det så ÄR det skillnad på ett och två barn.
Två som ska mättas, två som ska badas, två som vill bli burna, två som inte vill sova..
Listan kan göras hur lång som helst.
Framförallt- det går inte att byta av varandra som par.
Vi måste hela tiden hjälpas åt.
 
Alla pratade om sömnbrist innan. Att det var hemskt.
Jag kan bara instämma.
En bra natt får vi 6 timmars sömn... Givetvis upphackad i alla dess bestånsdelar.
Grabbarna äter i snitt var trejde timme. En timme tar det att mata dom och sen är det bara två timmar kvar till nästa omgång.
Har vi tur så sover ena ungen och han kan sova själv i sin säng nedanför vår säng. Den andra brukar alltid vara orolig och får då ligga i sitt babynest mellan Tobbe och mig.
 
Till nästa matomgång har de bytt roller.
Det är nästan skrattretande att de gör så, våra filurer.
 
Trots bristen på sömn har jag haft en sjuhelsikes energi på dagarna. Gått långa powerwalks med grabbarna, lagat mat och tvättat. Sen däckar jag vid 19 på kvällen istället, haha.
Tobbe har såklart hjälpt till också :) Låter som han spelat NHL hela dagarna och det har han inte kan jag säga..
 
Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst känner jag.
Ska bespara er förlossningsberättelsen denna gång.
 
Leo och Sam.
Piff och Puff.
Virvelvindarna,
Mistlurarna 1 och 2.
 
Att man kan känna den kärlek man gör för er.
Folk som pratar om sina barn och det riktigt lyser i ögonen.
Klart jag förstod innan jag själv fick barn att man älskar dom över allt annat.
Men just den här kärleken är så himla speciell.
De har legat i min mage i 9 månader.
Efterlängtade sen otaliga år tillbaka.
Och så blev det två.
Dubbelt så mkt att älska och såklart en jäkla massa mer jobb.
Kommer inte sticka under stolen med det.
 
Försöker dock att se vår vardag för vad den är. Jag blev stressad förut när de skrek när vi skulle äta.
Hade precis svalt första tuggan och knäppt på Solsidan på tv:n och där var friden slut.
 
Det ÄR vad det ÄR. Tiden när de är så små kommer aldrig igen och de behöver oss nu mer än någonsin.
Det är liksom ingen idé att sörja att de långa frukostarna är borta och ersatts av barnskrik.
Det är bara gilla läget.
 
Tobbe är hemma med mig till 1:a november sen ska jag klara biffen med två kiddos på egen hand.
Ni som känner att ni vill komma förbi och hjälpa en stackars mamma, please give me a call, haha!
 
Ska verkligen försöka slänga iväg ett inlägg lite oftare än vad det varit.
Har mycket att dela med mig av haha!
 
Ha det nu så bra och hoppas ni fortsätter läsa bloggen trots min frånvaro!
Kram M
 
 
 

Mammalivet..