Hallå!
Nyåret är ett minne blott, likaså är julen undanplockad.
Det enda som är kvar är granen som blivit lämnad åt sitt öde på grästmattan så länge.
Vi lär väl hitta barr i huset fram till midsommar.
Men det är det värt, allt för att känna doften av gran.
Är uppväxt med lite taniga granar som man fått ställa med den "fula sidan" inåt väggen.
Har huggit granar så länge jag kan minnas, ute hos mina föräldrar på deras mark såklart :)
Har dock sagt att jag nångång vill ha en "Disney-gran", tät och fin!
Har dock sagt att jag nångång vill ha en "Disney-gran", tät och fin!
Vardagen har kommit tillbaka vilket innebär intag av lunchen direkt ur matlådan, micrat kaffe och klädkoden: myskläder. Nästan varje dag.
När det vankas besökare genomgår jag en personlighetsförändring. Typ.
Lockar håret och sminkar mig och normala kläder sätts på.
Sen kan man också bli så ivrig och uppspelt när besöken kommer hit, att jag spiller ut en massa kaffe i soffan.
True story, hände i måndags.
Tydligen vet jag inte hur man pratar med människor samtidigt som jag dricker massa kaffe.
Tobbe var hemma med mig och grabbarna i två veckor under jul och nyår och den tiden gick löjligt snabbt.
Men jag njöt av varje sekund.
Pojkarna mår bra. De växer som tusan.
Snart är de redan 5 månader!
Det har i princip tagit 3-4 månader att börja hitta någon slags balans och rutin.
Sedan några veckor tillbaka har de ätit vid ungefär samma tider dygnet runt vilket är en stor befrielse.
Detta kommer säkerligen ändras tusen gånger under de närmaste åren men just nu är det underbart.
Det har i princip tagit 3-4 månader att börja hitta någon slags balans och rutin.
Sedan några veckor tillbaka har de ätit vid ungefär samma tider dygnet runt vilket är en stor befrielse.
Detta kommer säkerligen ändras tusen gånger under de närmaste åren men just nu är det underbart.
Ni som följer mig på insta (maria0scarsson heter jag där), såg att jag skrev att gårdagen var ett helvete.
Sam var grinig från morgon till sen kväll.
Han sov dåligt på natten och jag och Tobbe var uppe typ 4 gånger vardera hela natten.
Sen kommer vi till det riktigt roliga. Sova på dagen.
De sover tre gånger om dagen. Två bebisar. Tre läggningar.
Sam vägrar att somna i vagnen utan det är vår säng eller spjälsängen som funkar.
Lägger jag Leo en kvart för sent, då blir han tokig och omöjlig att lägga.
Wohooooo!!
Igår hade jag Sam på höften (aj min rygg) samtidigt som jag gungade Leo fram och tillbaka i vagnen.
Sam var alldeles för grining att ha sittandes i babysittern eller någon annanstans för den delen.
Sam börjar tappa tålamodet att hänga på mig och Leo är sådär nöjd och hör dessutom brorsans missnöjda ljud.
Från ingenstans kommer kaskadspyan från Sam.
Från ingenstans kommer kaskadspyan från Sam.
Hamnar på mig, på golvet, på Sam.
Mmmm... mitt liv alltså.
Äntligen somnar Leo och jag känner nästan en lyckotår komma.
Då var det dags för lillebror.
Bytte om på honom och sanerade mig själv och golvet.
Sam blev helt galen när jag la honom i vår säng.
Inget hjälpte. Inte heller spjälsängen.
Han skrek som att jag torterade honom.
Vid två tillfällen gick jag in i deras rum och lät honom skrika.
Fanns inget jag kunde göra utan att försöka lugna sig själv.
Till slut blev han också lugn och somnade.
Det var så sjukt jobbigt att jag höll på att ge upp.
I natt har de sovit bra, bara varit uppe 2 ggr.
Nu har de snart sovit i 2 timmar mitt på dagen vilket aldrig händer.
Därav tid att blogga, tack grabbar!
Att det kan svänga så fort. Från helvetet till paradiset.
Bara sådär.
Tur är väl det kan jag säga.
Finns väl inte en människa i världen som skulle skaffa fler än ett barn annars, haha!
Så den här "mammaledigheten" som alla pratar så högt och brett om....
....det vete katten alltså. Jag saknar det sociala livet extremt mycket.
Klart att det är mysigt att bebisgosa och allt sånt.
Det är det verkligen. Men med två är det lite jobbigare...
Två att byta på, två att fila naglarna på, ja listan kan göras så lång.
Det är inte samma sak att ha två barn tätt som att ha tvillingar.
Nu fick jag det sagt också.
För tillfället har vi bara en bil vilket gör att jag blir låst givetvis.
Men sanningen är den att jag vet inte hur mycket jag skulle fara och flänga just nu.
Grabbarna är trygga här och jag behöver också ha babysitters och babygym för att underhålla dom om dagarna.
Grabbarna är trygga här och jag behöver också ha babysitters och babygym för att underhålla dom om dagarna.
Sen som jag tidigare sagt är det ett mindre projekt att komma iväg i bilen och allt som ska packas.
Babysim då?
Ja hej, tjena att ta med två barn på babysim. Själv.
Nej, så roligt ska vi inte ha.
Nu kommer orden jag knappt vågar skriva, det hade varit enklare med ett barn.
Det är sanningen.
Men jag skulle aldrig för något i hela världen byta ut Leo och Sam.
De är de finaste jag har.
När de blir äldre hoppas jag att jag kan börja vidga mina vyer med två virvelvindar under armarna.
Och jag vet hur roligt de kommer ha med varandra framöver.
Bröderna brothers.
Med det sagt ska jag dricka mitt kaffe i lugn och ro medan de sover sin andra lur för dagen.
(Inlägget har tagit en stund att skriva).
Adios, och tack för att ni läser <3
/M
