Hello!
Dagarna går och blir veckor.
Inne på min femte vecka som ledig, först som semesterfirare och till sist som sjukskriven.
Som blivande tvillingmamma är detta inget snack om saken.... att inte jobba efter max vecka 28. Man ska ta det LUGNT så de inte ploppar ut i förtid nämligen.
Som blivande tvillingmamma är detta inget snack om saken.... att inte jobba efter max vecka 28. Man ska ta det LUGNT så de inte ploppar ut i förtid nämligen.
Jag har dock lite svårt att vara lugn och still.
Visst, springer inga maratonrundor runt Stallis direkt och det var lite väl länge sen cykeln fick sig en tur.
Men att lyfta tunga kassar eller hoppa upp ur sängen/ soffan för häftigt.
Glömmer faktiskt ibland att jag är gravid.
Men ni som läste förra inlägget vet ju att jag blir MER än påmind om detta - nattetid.
Satt med Tobbe i soffan häromdagen (som varje kväll iofs, haha) och sa till honom; det här är sista månaden det bara är du och jag. Ingen annan att ta hänsyn till.
Bara vara. Skita i middagen och ta en räkmacka istället, eller varför inte käka ute.
Ta dagen som den kommer. Sova så länge vi vill eller varför inte sova en stund efter frukost.
En klassiker.
Även om jag ser fram emot nästa fas så oerhört mycket så kommer jag säkerligen sakna tiden då det bara var just Tobias och jag.
Precis såsom allt började för snart 6 år sedan när vi träffades.
Man ska ju inte jämföra innan barn och efter barn tycker jag... även fast tanken kommer slå mig många gånger framöver.
Det mest fantastiska är ändå att två blir fyra, i vårt fall.
Ingen är lyckligare för det än jag & Tobias.
