Här kommer alla känslorna...

 
 
När man försöker fånga alla på en bild.. blev väl sådär, hihi!
 
 
 
.... på en och samma gång.
Antar att Per Gessle hade det lite körigt när han skrev den låten..
 
Hej på er,
 
Cirka en MÅNAD sen jag bloggade sist och det kommer väl inte som en nyhet för er läsare direkt.
Inte riktigt haft lusten eller heller tiden.
De senaste veckorna har det hänt både det ena och det andra.
Min älskade mormor somnade in för snart två veckaor sen, hon skulle fyllt 92 i augusti.
Vi satt hos henne till slutet som blev lugnt och stillsamt...och såklart väldigt känslofyllt.
Kära mormor, hoppas du har det bra med morfar nu.
 
 
 I skrivandets stund så är min tid som mammaledig på upphällningen.
Tobbe går på semester efter den här veckan.
Sen är vi lediga tillsammans innan jag drar igång och jobbar i augusti.
 
Det känns helt overkligt att min (ensamma) tid med pojkarna snart är över.
Att vara helt själv med dom den här perioden går inte att beskriva.
Som jag brukar säga- det absolut tyngsta jobbet jag någonsin haft och med sämst betalt!
Det har varit så in i helvetes jobbigt och så förbannat härligt samtidigt.
Har blivit lite nostalgisk de senaste dagarna...
 
Vad hände med våra små knoddar som nyss bara sov i nestet och sondmatades?
Nu väger de väl närmare 10 kg och är snart 10 månader gamla.
De säger mamma och pappa och är fortfarande väldigt glada i mat..
Det borstas tänder och de vill gärna pussas och kramas.
Plöstligt har de blivit små minimänniskor som härmar ljud vi gör och vill vara med ÖVERALLT i sina gåstolar. Helst vill de vara inuti soptunnan när jag byter påse och när jag öppnar kylskåpet ploppar nästan ögonen ut. Allt är så spännande, haha.

Jag vill inte vrida tillbaka klockan eller stanna tiden.
Jag försöker njuta av tiden just nu och var de befinner sig i livet.
Det är en enklare tid just nu jämfört med när de var mindre.

Ja herregud. Snart back to work.
Fixa till sig på morgonen och inte hasa runt i mjukisbrallor och håret ständigt i tofs.
Kunna dricka kaffe utan att stressa och äta lunch i lugn och ro. Det var inte igår.

Jag är redo och hoppas allt blir bra där med och jag inte har alltför stor separationsångest!
Var på jobbet igår och pratade med chefen och min vikarie. Det känns som att jag läget under hyfsad kontroll,
även fast det är en hel del att sätta sig in i höst så känner jag mig lugn.

Låter kanske larvigt men har nog snäppat upp självförtroendet ännu ett hack under den här tiden, jäklar jag fixar ju de mesta bisarra situationer med två små kids.
Jag tycker själv att jag hellre försöker se lösningar än hinder, både privat och på jobbet.
Sen finns det ju givetvis dagar när jag vill gå under jorden och skita i allt och kan ju säga nu såhär med facit i handen att dessa dagar beror på SÖMNBRIST!!!
7 månader av sömnbrist för att vara exakt. Nu är det betydligt lugnare på nätterna (peppar peppar).

Nu ska den här känslostinna morsan ta en kopp te med mannen min.
Ligger några (!) år efter och det äör okej att ni flinar, men vi har börjat kolla på Prison Break och vi är fast!

Ha det fint och ta hand om er själva och varandra...
/M
 

Kommentera här: