Hatkärlek till mammakroppen...
Hello!!
Gott nytt år allihopa!!
2017!
Första gången jag skriver det!
Nyårsafton med barn för första gången blev en minst sagt annorlunda upplevelse.
Stekte på oxfilén iklädd mysbrallor medan halva örat lyssnade om ngn unge vaknade i vagnen i hallen.
Än så länge lugnt.
Klyftpotatisen började få fin färg i ugnen och Tobbe hade vispat ihop en tryffel-majjo dagen till ära.
Vi hann iallfall duka bordet tills Leo kände att han också ville vara med till middagen.
Med Leo sittandes i vaggan så kunde vi iallfall äta tillsammans.
Kall/ljummen mat är ju annars rätt vanligt...
Med håret på sniskan och myskläderna på så kunde nyåret börja.
Som att det inte vore nog med glamour så somnade vi innan klockan slagit 22.
23.50 börjar det panga utanför fönstret och jag "armbågar" Tobbe som vaknar.
Sen står vi och kikar ut genom sovrumsfönstret.
Min kärlek och jag.
Alla de nyår jag tänkt vid 12-slaget-
"Hoppas det är i år det sker"
"Hoppas det är i år jag blir gravid"
Nu infann sig lugnet.
Ja, lite nervig var jag att grabbarna skulle vakna av alla fyrverkierer.
De sov som inget hade hänt.
Så var det 2017 och vi blev äntligen en familj.
Vi pratade nyårslöften jag och Tobbe och jag hasplade ur mig i ren nyårsanda-
" ska vi inte ha godisförbud fram till påsk?"
Tobbe hakade på direkt. Lätt för honom att säga som inte har några laster. Alls.
Jag backade väldigt snabbt.... socker blir nog en av mina räddningar i vår.
Tillsammans med snabbkaffet.
Nu till min hjärtefråga i afton.
Mammakroppen.
Såhär fyra månader efter förlossning och helsike börjar ju kroppen se okej ut iallfall.
Ska inte klaga överhuvutaget. Jag gick ner kilona direkt av ren stress och sömnbrist.
Inte den roligaste "dieten" haha... Men effektiv.
Jag känner mig svag i kroppen.
Ont i både rygg, armbågar (!) och ibland knäna.
Visst, nu är jag otränad som tusan.
Från att ha tränat mkt till i princip bara vardagsmotion och ibland några kast med kettlebellen och lite övningar på mattan. Det räcker inte när man släpar runt på Leo och Sam, väger 7 kg vardera.
Lyfter snett och lyfter fel.
Snabbt ska det gå.
Inte nog med att jag känner mig svag...
Vissa ställen har krympt väsentligt (!) medan magen snarare är som en mjuk bulldeg..
Mycket charmigt.
LÄNGTAR..
till jag kan snöra på mig skorna och börja springa.
Inte springa så långt kanske men bara komma ut och känna styrkan komma tillbaka.
Känna att jag kommer tillbaka till mig själv igen.
Snart så, när tussilagon tittar fram så kommer den här flåsande tvillingmamman bli farlig i löparspåret.
God natt kära läsare, och TACK för att ni läser!
/M
Försöker mig på att se ut som Yoga-girl. Känns sådär likt...
(Japp, jag drar in magen på den här bilden)