The end of an era!
Hello my friends.
Mina dagar (hemma) är bokstavligen räknade.
Är det verkligen sant att jag varit hemma i över ett år redan?!
Jag kan inte förstå att tiden hemma med pojkarna är över.
Känns som igår när Tobbe skulle jobba sin första dag och jag skulle vara själv.
Jag var nervös och kallsvettig. Peppad. Typ total sömnbrist då jag hade tagit hela natten med dom själv. Smart drag... eller inte. Det gjorde jag aldrig igen.
Jag var nervös och kallsvettig. Peppad. Typ total sömnbrist då jag hade tagit hela natten med dom själv. Smart drag... eller inte. Det gjorde jag aldrig igen.
Skulle amma dom och flaskmata samtidigt.
Ett jäkla jobb och krokig rygg på köpet- men amma skulle jag, tills kroppen sa ifrån efter 2,5 månad.
Nu såhär i efterhand känns det skönt att det blev så kort. Det blev ju aldrig jobbigt för pojkarna att vänja sig av med amning och gå över till flaska.
Oj vad jag njutit när Tobias varit hemma sedan mitten av juni.
Det har varit helt underbart att kunna hjälpas åt.
Att faktiskt kunna slappna av och INTE stressa. Jag var stressad konstant när jag var hemma.
Kunde nästan aldrig slappna av ordentligt och det kändes inte bra i kroppen.
Kunde nästan aldrig slappna av ordentligt och det kändes inte bra i kroppen.
Nu kommer det roliga för Tobbe, vara själv med två små hela hösten.
Blir lite less på folks inställning... "Åh vad du kommer få att göra" säger folk, eller "herregud, hur ska du hålla koll på två samtidigt?"
Ja ni gott folk (har jag lust att säga), det är inte första pappan som uppfostrat tvillingar själv.
Det var heller inte en walk in the park att vara själv med dom för min del heller..
Det var heller inte en walk in the park att vara själv med dom för min del heller..
Det vet ni ju redan, ni har stått ut med mina gnälliga inlägg under en tid, haha!
Ja.
Ja.
Så kom augusti månad. Jobbstart och skolstart för eleverna väntar. Kräftor och kräfthattar.
Mörkare på kvällen. Snart dags för tända ljus på kvällarna. Snart dags att åka iväg till Mariefred varje vardag.
Mörkare på kvällen. Snart dags för tända ljus på kvällarna. Snart dags att åka iväg till Mariefred varje vardag.
Jag är kluven. Att vara med pojkarna nu är det mysigaste som finns. De är så roliga nu.
De busar runt, de skrattar åt typ allt och är så söta att jag blir tårögd hela tiden.
Myser med dom extra mycket nu.
De busar runt, de skrattar åt typ allt och är så söta att jag blir tårögd hela tiden.
Myser med dom extra mycket nu.
Att de snart fyller ett år är också helt otroligt!
Men att börja jobba blir också starten på något nytt. Ett jobb jag inte hann vara på särskilt länge innan jag blev mammaledig. Drömjobbet. Skolkurator. Mitt mål efter utbildningen.
Jag är laddad som tusan.
Har även tagit mig i kragen och börjat träna.
Fick i princip åka rullstol två dagar efter mitt tabata och corepass.
Jag gick som jag hade blöja på mig och klagade när jag skulle upp och ner i soffan (och på toan!)
Tobias var måttligt road av mitt klagande, haha!
Jag gick som jag hade blöja på mig och klagade när jag skulle upp och ner i soffan (och på toan!)
Tobias var måttligt road av mitt klagande, haha!
Trodde jag skulle gå sönder...
Nu efter fler pass känns det så mycket bättre! Tack tack.
Hoppas ni haft en underbar sommar.
Hoppas ni haft en underbar sommar.
Tycker inte det är deppigt att det snart är höst.. jag älskar våra årstider och tycker faktiskt att alla har sin charm.
(Påminn mig om detta i november... )
Ha det så bra,
Ha det så bra,
/M