Tick, tack...
Hej på er,
Jag och Skalman skulle ha mycket att snacka om.
Allt handlar om att ha koll på tiden just nu.
Dag som natt kollar jag på den förbannande klockan.
Den styr hela min dag.
Ingen idé att gå ut och gå om de åt för två timmar sen, för då är det snart dags igen.
Mat och sov-klocka är tydligen " the shit" för grabbarna, inte mycket annat som hinns med, förutom lite sångstund och gym-sprattel.
Tobbe och jag var nästan oförskämt pigga några dagar förra veckan när pojkarna sov bra och valde att väcka oss runt halv 4 -fyra på morgonen.
Då hade vi sovit från kl 22 och jag var för pigg för att somna om efter det. Efter ett tag gick det och pojkarna somnade om till typ halv 8.
Så härligt och så enkelt det plötsligt blev att vara tvillingmamma. Orken kom tillbaka.
Lyckan var tyvärr lite för kortvarig... vi har haft två skitnätter rent ut sagt.
Matning både runt 1 och runt 5- igen.
Suck, snark och fy fasen, skjut mig. Typ.
Det är galet så trött jag var i natt.
Ändå kunde jag inte sova mellan matningarna.
Låg och lyssnade på minsta ljud. Blev stressad av tanken av för lite sömn.
Då skall tilläggas att grabbarna inte ens ligger i samma rum som oss längre, utan utanför vårt sovrum.
Nu skulle en mamma med ett barn kunna sova en stund. Kan jag det?
Nej.
Leo snarkar i vagnen och Sam är hur pigg som helst och ligger och sprattlar för fullt i gymet.
Det är det här som är det jobbiga, när de är i osynk vilket de såklart ofta är.
Svepte en kaffe i förmiddags och det gick upp i skallen direkt (haha) så jag dammade till och med av träningskläderna.
Lite kettlebell, planka och armhävningar och en prommis på 50 min.
Jag vet. Jag borde bara vara och lugna ner mig.
Det går sådär. Kände att jag behövde lite solljus.
Längtar till julen då Tobbe är ledig en del.
Äntligen får jag hjälp och avlastning så vi kan sova i skift när det är som värst.
Äntligen kan jag äta normalt.
Äter som en fågelunge på dagarna för jag inte har någon vidare matlust.
Hinner nog inte riktigt känna efter.
Är man två vuxna kan ju åtminstone en äta i hyffsad lugn och ro om ungarna lever rövare.
Jag påminner mig själv- varje gång det är tufft.
HÅLL UT!!
Det blir bättre. Det är inte alltid det kommer vara såhär.
Inte det mest upplyftande inlägget märker jag, dock en liten inblick i den oglammiga vardagen.
En dag i taget.
Kram till er alla fina!
skriven
Det blir bättre! Alla har sitt tvillingmamma eller inte kaan det vara svårt att få till återhämtningen. Även om barnet är vaker har jag legat på golvet pch knoppar bredvid. Minsta stunder kan göra skillnad. Vissa nätter sover jag med hörlurar för att stänga ute ljud. Vaknar bebisen hör jag ändå. Lägg alla krav på dig, hemmet och det perfekta umgänget på hyllan. Fokusera på det basala. Mat, sömn, ljus & kärlek. Var rädd om dig! Känner mammor som blivit utmattade under föräldraledigheten. Man får inget val, det smyger sig på. ❤ du duger precis som du är.