Det dåliga samvetet som pockar på...
Från att vara skinn och ben i början av september...
...till två välmående små korvar i december!
Hej på er!
Har just druckit kaffe under någorlunda normala former förutom två små pojkar som suttit i sina babysittrar och tittat på. När de blev för trötta och gringa efter mat och gymmande la jag ner dom i vagnen.
Åt till och med en brownie och kände att livet just NU är under kontroll.
Sam slocknade direkt i vagnen.
Leo fick jag jobba lite mer med innan han slappnade av.
Ibland räcker det att bara lägga ner dom innan man hör de snarka.
Ibland rullar jag den förbaskade vagnen fram och tillbaka i hallen så jag tror det snart ska bli märken i golvet...
Ibland tar jag såklart också promenader utomhus, haha!
Trots att pojkarna inte ens är fyra månader gamla inbillar jag mig att Leo är den som kommer bli mest känslig... och Sam är den lite mer tuffa.
Behöver ju såklart inte alls stämma men det är en feeling jag har, med mina häx-kunskaper :)
Idag har vi inte ens tagit oss ut. Vädret är tråkigt och det har blåst mycket.
Ibland är det skönt att bara hänga lite inomhus.
Nätterna svänger fort.
Mitt sista inlägg handlade om X antal kaosnätter med minimalt med sömn.
Har haft tre bra nätter nu med matningar runt kl 3-4.
Vår julgran ligger utomhus och känner sig övergiven.
Men snart ska den få komma in i värmen.
Mina föräldrar kom med den i helgen.
Blir nog att vi tar in den på fredag eftersom Tobbe är ledig då.
Vi klädde alltid granen den 23:e när jag var liten och nu blir det så återigen.
Imorgon ska jag svida om till klänning, hade jag tänkt, och åka tilll Gripsholms värdshus på julbord med mitt jobb. Det ska bli kul att få komma ut lite och socialisera sig.
Får ju inte ut så jättemkt matnyttigt ur grabbarnas joller-konversationer.
Men gulligt är det.
Fast de inte ens är medvetna om det så brinner ibland det dåliga samvetet.
Min syster, också tvillingmamma,
kände samma sak och har sagt till mig flera gånger att "släppa". den känslan.
Som jag sagt så många gånger; två barn som vill ha din uppmärksamhet...
Två barn som gärna vill bli kramade och mysa i soffan.
Det är fullkomligt omöjligt att klara den biffen själv.
Jag vilade en stund med Leo mitt på dagen idag.
Vi la oss i sängen medan brorsan sov fint i vagnen.
Leo ville absolut inte ligga i vagnen och jag försökte med alla medel, dock förgäves.
Det blev något slags rekord att vi låg i sängen en timme utan att Sam vaknade och jag får slita mig från Leo som precis somnat och såklart vaknar när morsan ska bångla sig loss från sin bebis.
Hua! Hemsk känsla och frustrerande att plötsligt ha två barn som inte sover. Igen.
Leo fick även vara hos mig tidigt imorse när Sam forfarande sov.
Varje tillfälle jag får så pussar jag och kramar på Sam extra mycket.
Vill att han ska känna hur mycket jag älskar honom också.
Leo kom först den 28/8 och Sam nr 2. Att komma i andra hand verkar vara en trend...
Ni himlar säkert med ögonen nu.
Jag hör hur larvigt det låter.
Inte kan väl så små barn förstå eller känna avundsjuka redan?
Såklart inte.
Såklart inte.
Men det är svårt ändå ska jag tala om.
Vill ge dom lika mycket uppmärksamhet.
Som att jag inte har nog att tänka på, haha!
Jag villl passa på att önska er alla en god jul och gott nytt år.
Ni vet ju att jag inte direkt bloggar varje dag, så det blir nog inget inlägg innan jul.
Tack än en gång för att ni läser och kommenterar både här och på insta (maria0scarsson , heter jag där)
Stor kram till er!
/M
Jag och Sam säger hejdå!
Kommentarer:
2
Sandra:
Känner såväl igen det där dåliga samvetet! Även fast det är nästan 3 år mellan Mel o Allie . Det är nog fullkomligt normalt att känna så då o då. Det bevisar ju att man älskar sina ungar lika mkt 💕
Svar:
Marias Rader
3
Lillan:
Känner igen mig! Tjejerna är 14 nu och samvetet skaver fortfarande då och då. Jag hade förlossningsdepression på det också, varade i ett par år, utan behandling. Så jag var inte någon perfekt mamma på något sätt, men man får någonstans acceptera att man inte är mer än människa och att man gör så gott man kan med allt, och med att ge barnen lika mycket tid och uppmärksamhet. Det blir bättre och lättare sen. Kram!
Svar:
Marias Rader
skriven
Känner såväl igen det där dåliga samvetet! Även fast det är nästan 3 år mellan Mel o Allie . Det är nog fullkomligt normalt att känna så då o då. Det bevisar ju att man älskar sina ungar lika mkt 💕