Full av förundran över mig själv...ibland.
Hej igen!
Känner ni igen mig?! Jag gör det knappt. Jag färgade håret igår hos Ahn på Salong Hårmodet. Jag är jättenöjd över min helfärgning plus slingor! Plånboken gråter en skvätt men huvudsaken är att jag är nöjd. Tiden är förbi med blekt hår och plattången i högsta hugg. Jag fyller faktiskt 28 nästa år. Time to get serious! Borde ju veta bättre, eller?
Det är ju så himla roligt hur man kan lura sig själv. Jag är expert på det. Jag dammar av Katrin Zytromierskas bok ( trots hennes uttalanden) och börjar kolla LCHF-recept igen. För att det var ju så himla roligt sist att käka ägg, ost och grädde tills jag inte klarade det längre. Men den här gången kanske jag lyckas?
Sådär håller jag på. Tobbe säger inget om det utan flinar bara. Han vet. Det kommer inte hålla den här gången heller. För det är ju faktiskt godare med en mjuk smörgås än ett torrt fincrisp. Det är bra mycket roligare att äta allsidigt. Jag tror även att det är nyttigare. Inte utesluta något, men äta med måtta. Lite mat-matte som jag talat om back in the days!
Så jag somnar med ett leende på läpparna och tänker att morgondagen ska bli en nystart. Nu ska de sista kilona slipas bort. Käkar en typisk LCHF frukost. Äggröra på två ägg och en skvätt grädde. Det är faktiskt gott. Men man tröttnar snabbt. Lunchen funkar oxå bra, petar bort pastan bara. När kvällen kommer är det kört. Min motivation är som bortblåst. Beach 2013 finns inte. Däremot soffmys med en kokosboll och lite te november 2012.
Säger som Paolo Roberto: LCHF är för latmaskar! Träna mer istället och ät allt! Så j-vla sant!
Det handlar i slutändan om livskvalité. Iallfall för mig. Mår jag bra tänker jag inte på vikten. Är jag trött, irriterad kan jag stå i profil och stirra i spegeln och dra in magen. Någon måtta får det vara.
Jag är ju snart 30, eller hur?
Ta hand om er!
/M