Det var tacken det....



Japp. Nu sitter jag här med rinnande näsa, ont i lederna (!), huvudvärk och feber!!! Jag blir så förbannad.
Mindre än en månad sen jag hade influensa.

I måndags var jag utomhus och powewalkade och i tisdags sprang jag utomhus. Det var runt nollgradigt, jag hade mycket kläder. Frös lite om benen bara. Jag tror det är därför jag mår skit just nu. Andades väl in kall luft så jag känner mig alldeles rosslig i lungorna.

Men men. Det kanske är ett ålderstecken. Igår knakade min armbågsled väldigt ljudligt, då min charmerande pojkvän kläcker något i stil med; Ja, du är ju 27 nu, då kommer krämporna!  Haha, vi skrattade båda två...Lite självdistans måste jag ju ha!

Pappa frågade mig hur det känns att fylla 27. Jag känner att jag gillar där jag är just nu. Jag skulle inte vilja vara 20 igen. Jag var omogen och visste inte vad som var rätt för mig -då.  Jag har "avverkat" en brandmannautbildning med tillhörande c-körkort och är inne på min andra utbildning nu. Nu känner jag att jag har hittat rätt. Rätt utbildning. Rätt kille. Det tar tid att hitta rätt. Man ska inte känna stress över det. Förr eller senare faller bitarna på plats.
I helgen blir det lite födelsedagsfirande!

Bästa presenten? Min nya LV-plånbok från min älskling! SÅ himla fin!




/M

Kommentarer:

1 Sandra:

skriven

Det är så härligt att läsa att du hittat rätt och trivs i ditt liv, precis som det är! Den känslan är obeskrivlig. Grattis <3

2 Maria:

skriven

Tack söta du! Finns alltid saker man klagar över, det tillhör ju livet. Men man måste även fokusera på det man faktiskt har. Jag försöker bli bättre på det. <3

Kommentera här: