Marias Rader

 

 

Så löd mms:et från Tobias, och en bild på Ekotemplet i Strängnäs.

Jag och Tobbe var där förra året på en perfekt höstdag när trapporna var fyllda med höstlöv i vackra färger. Jag visste inte då att platsen skulle förändra mitt liv.

 

Jag gick med hjärtat i halsgropen mot ekotemplet. Hade en svag föraning att det är idag det kommer att ske, men jag visste inte säkert.  När jag närmar mig stentrappan är pulsen hög. Jag börjar sakta men säkert ta mig uppför trappan när jag upptäcker den första rosen. Jag sneglar uppåt. Det ligger rosor så långt jag kan se. Känner att gråten är nära. Jag börjar plocka upp en efter en. Trappan svänger. Jag fortsätter. Jag letar fram en näsduk från min väska. Forsätter att gå sakta. Rosorna i min hand blir fler och fler. De röda rosorna blir utbytta mot rosa rosor när jag börjar närma mig toppen. Sista biten ser jag templet och Tobias längst upp. Rosa, underbart vackra rosor leder den sista vägen upp. Tobias håller i den sista rosen.

 

Vid det här laget rinner tårarna och alla känslor jag någonsin känt bubblar upp inom mig. Allt var så vackert och romantiskt. Kramar om Tobias innan han går ner på knä och säger så fina saker att jag blir alldeles rörd...Tobias öppnar asken med ringen. En dröm av vitt guld och prinsess-slipade diamanter. Mitt svar var givet; Det blev såklart JA!